ETT ÅR

Igår för ett år sedan, var en dag då jag var så himla nervös. Har aldrig varit så nervös innan eller efter den dagen. Det vankades nämligen uppkörning. Provet hade jag klarat på fredagen, och på måndagen skulle jag köra upp. Man kände liksom att man var så nära sitt körkort, men samtidigt vågade man ju inte tro att man skulle klara det.

Men jag klarade det! När han jag körde med sa "ja, du har klarat det. Du har körkort". Då blev man så himla glad, det var en otrolig känsla! Att sedan veta att man skulle slippa köra på körskolan mer, övningsköra, att man skulle kunna ta bilen till ställen när inga bra bussar gick och bara själva friheten med att ha körkort. 

Det var en härlig dag det! Att överraska alla där hemma också, för ingen förutom två stycken visste att jag skulle köra upp och klarat provet. Det var så svårt att inte säga något innan, men det var värt det sen när man såg deras miner när man kom hem. 

Ett år går fort, sjukt fort! 

En liten mini Elin. 

BLODPROV

Det är över! Det sista blodprovet är taget och nu kan vi inte annat än vänta på provsvaren som skulle finnas imorgon. Sedan gäller de att skriva, skriva, skriva! Det känns lustigt att vår praktiskadel, laborationen, är över nu. Däremot är det skönt att de två blodprovet är tagna, så man slipper gå runt och oroa sig för det, haha.

Jag har endast tagit fyra blodprov i hela mitt liv, och jag gillar verkligen inte det. Dock berättade hon som tog blodprovet idag att i ett rör tar man bara 3 ml blod(!)  Det är som en struken tesked. När man hör det så, så låter det ju jättelite men när man ser röret med blod i, ser det ut som de tagit jättemycket! Det är sjukt hur mycket det runda röret förstorar upp allt. Skulle en blodgivare ge blod i sådana rör skulle det behövas 150 rör berättade hon. Eftersom de ger ungefär 450 ml blod varje gång. Att det kan se ut att vara så mycket när det egentligen är så lite! 

Litet hål i armen efter dagens stick!

TRÄNING

Idag var det sista gången som jag och Jonna var tvungna att träna på grund av vårt gymnasiearbete. Nu är det liksom slut med att man måste. Att vi måste träna just de dagarna, ha just den pulsen och träna just så länge. På ett sätt känna det konstigt. Man har liksom haft träningen inbokat i princip varje dag i ett halvår, och nu helt plötsligt var det sista gången. 

Dock kommer jag att fortsätta träna nu när man kommit igång. Kanske inte fem gånger i veckan varje vecka, men så mycket som jag själv känner att jag vill. Jag kommer också lägga in mer styrka än vad vi har kört nu. Lite mer frihet i upplägget, vill jag bara köra 30 minuter en dag så kan jag det. Det är väl det som ska bli skönast. Något man insett är att man har tid för träning. Att skylla på att tiden inte finns är inte en ursäkt, för tid till träning kan man ta sig! 

På måndag tar vi vårt andra och sista blodprov. Förhoppningsvis visar det något bra, så vi får en del att kunna skriva om. 



SOLEN SKINER

Idag har det faktiskt varit fint väder för att vara så här års i Sverige. Solen har skinit en hel del och man har kunnat se den blåa himlen som gömt sig alldeles för länge bakom en massa moln. Allt blir så mycket finare och roligare när solen skiner. Det blir så ljust och man blir på bättre humör. Dessutom framkallar det lite vårkänslor, speciellt när man hör fåglarna sjunga samtidigt och man ser det gröna gräset. Längtar verkligen till våren och sommaren, till värmen och det sköna vädret. Hoppas på att våren snart är här och att det inte kommer någon mer snö och kyla. 

Solnedgång från en vacker sommarkväll i somras